Den döda tjuren.
Det här var statusen när jag gick från jobbet idag. Men det blir nog bättre framöver …
Jag konstaterade häromdan, efter en längre kvantitativ undersökning av mitt beteende, att det finns en sak som alltid gör mig glad. Eller det är väl beroende på djupheten i min ledsamhet, men det låter jag vara till den kvalitativa undersökningen som kanske dyker upp senare, eller aldrig eftersom det är likvärdigt med den allmänna rädslan för att hiv-testa sig på 80-talet. Det är i alla fall den här låten som alltid får en att studsa lite extra på cykeln.
En trist nyhet … El Toro Bravo är borta. Jag började nästan gråta. När det äntligen finns ett ställe som är opretentiöst, där man bara kan glida in hänga i baren, precis som i Spanien, ta lite mat, dricka gott vin, diskutera och bara ha det bra. Var ska man nu ta vägen … Det är ju så kallt och trist här i Göteborg, vi behöver lite fler sådana varma sköna ställen. Det sorgligaste var att man inte visste om det och kunde göra sitt sista häng där. Sniff.