moody market

Jag har fått ett nytt jobb.

“Alien arbetar”, 2006, Kristina Abelli Elander, foto: Jonas Hallqvist, saxat ur SvD i slutet av november 2007).

Pyramidformationer är underskattat. Människor eller får (Wallace and Gromit) spelar ingen roll.
Tänk en bänk vid havet med en fantastisk utsikt, det är tyst. Det sitter en man och tittar ut över det blanka havet, en och annan båt glider sakta förbi. En kvinna smyger sig tyst ner på bänken bredvid mannen. Det kommer en man till. Och en till. Fyra stycken sitter de och tittar ut över lugna vågor som sakta makar sig förbi. En kvinna rundar bänken och tar sig upp på den ena mannens axlar. Tyst. Det är väldigt tyst. Vattnet kluckar något mot kajkanten. Flera människor glider sakta in mot bänken och sätter sig på de andras axlar. Mjukt rör de sig upp till de översta radernas axlar. En människopyramid på en bänk som tittar ut över havet. När mörkret sänker sig tar de sig ner en och en och försvinner åt sina håll.
Jag vill ha fler formationer.

Tvillingar.
Miniatyrer.
Spår av blod.

Kylig, men mjuk klar kvällsluft står stilla på balkongen. Böljande dimma av moln täcker horisonten. Uns av ljus i fjärran. “Är det där månen som lyser bakom molnen?”. “Nej, det är raffinaderiet”. Stålställningarna på 70-talets betonghus mittemot stirrar tomt. Det skriks i fjärran. Rotterdam. Det är kallt. Vi går in.

Hur kravlar man sig ur den kreativa svackan. Det är ett stort hål av vakuum med glatta väggar. Väcka den halva som sover. Inte genom tvånget i alla fall, eller när man sitter och hummar i en soffa tills man somnar in i en kallsvettning. Jag väntar och ser. En ny lägenhet kanske skulle göra det, med ett rum för fun. Eller var det ett sovrum jag ville ha …

Veckans kunskap, förutom ett urbota dum resonering på min distanskurs, när jag i princip blev utbuad, det är klart att en visuell metafor handlar om abstraktion och inte något konkret. Men idag när vi pratade om metaforer i film så insåg jag att det självklart kan handla om konkreta händelser, men jag tror att vi fastnade i reklambilden som stillbild, faktum är att när det är rörlig reklamfilm kan man ju ändå se det som konkreta visuella metaforer.
Just det, veckans kunskap, nu vet jag varför isterbukar är spända och kan allt om smörfisken.

Herregud vilken tystnad. Har satt på lite Belle så jag blir glad. Inte visste jag att jobbyte innebar karantäntiden efter en atombomb. Jag trodde att det bara var ett jobb, inte krig. Puh, jag måste nog ta på mig fjäderdräkten o skaka. Finns inte en möjlighet att man kan ta åt sig av en sådan här utfrysning, det är ju sköna människor egentligen. Men det är klart, det blir konstigt i grupp. Jag vet ju att det egentligen inte är meningen. Det får ju en att tänka efter, detta är bara en liten uns ett litet tag, tänk de som har det så här konstant, och mer än ett litet uns bara.

Vi har blivit lynchade på Lynch i Göteborg! Grrrr. Är det så att man är gammal som teori-Johan sa häromdan: “Många var ju inte födda när Twin Peaks fascinerade oss för första gången.” Men varför ska den bara visas i Stochkolm. Jag förstår inte. Orättvis.

Igår drabbades jag av lynchstämningen. Men jag vet inte vilken … eller så var det båda. Det trissades upp, det skakades i muskler, värmen ångade ut från kroppar, viskningar, tassel, hemliga möten, hets. Men lynchning som i amerikanska södern, eller lynchning som i Davids filmer, det kunde jag aldrig utkristallisera. Lynchstämning har fått en ny innebörd och en väldigt bra en. Tidigare hade vi ju Norén och Roy Andersson som referenser, men Lynch, han har blivit bortglömd. Du är välkommen in i mitt vokabulär om stämningar i alla fall.

Varm, skär, med en stor sprängballong fylld med intetsägande luft, ingenting verkligen ingenting, inga tankar över huvudtaget, så man kan tänka sig att det känns för de som inte mår bra, sänkte jag ner huvudet i vattnet och bara lät det dunka. Bara hjärtljud, inget annat. Så starkt och skrämmande. Somnade in och vaknade. Och nu är jag lugn igen. Varit ute i det andra universum.