Uppdämda känslor, “alla mår bra”, löständer, knackiga ryggar, mat i drivor, för mycket sprit, press, ångest, oledig ledig tid, glädje, frustration, kramar, gnabb, uppsvällda magar.
Snart är det över och då kan man bara tycka om istället.
Vad mer kan man säga. Jag mår bra.
“Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger“.
Elmer Diktonius
Läckerol, släng dig i väggen. En liten lakritsvind med konstig smak gör nada, men däremot en röd mössa eller ett par röda skor. Färglära i dess ära, har ju varit på en del lektioner, läst lite, röd är varningens färg, svårt, jobbigt, fara. FARA. FARA!! Men … Vad är då det paradoxa med att så många människor blir glada av röda saker? Blir man glad av fara? Förvisso vissa, men så många hardcore-människor är vi väl ändå inte härute. Jag har aldrig pratat med så många för mig okända människor som när jag har mina röda skor eller min röda mössa. Färgläran får nog tänka om tror jag. Och pastillerna får läggas i en karamellfärgdipp.
Han är svår att hitta idag. Vill tydligen inte medverka i julfirandet. Synd.