Charmens förfall.
Det finns ju så mycket kul att skriva om – postit-högar från haschgubbar till människans skapelse och annat, men för mig just nu – i det här stadiet – tar det här priset.
Skönhet och charm, vem tillfaller det egentligen. De som har det, inser nog inte vilka fantastiska värden de bringar till oss andra grådaskiga och regelbundna tråkmånsar. Men tydligen tillfaller det även andra månsar som tråkar ut en med historier som kopieras med ett uns av färgbortfall per gång det berättas. I flera år. Så sjukt ofattbart. Jag blir så matt och ledsen. Det behöver inte tillfalla mig, det är inte det jag säger, men låt det inte bara förfalla. Det finns ju så mycket fint som är osunt att förlora. Jag förstår bara inte gångarna i det här livet. Verkligen inte. Det är nog ingen idé ens. Att försöka.