Nä, jag tror inte på det längre. Skönhetsskrapet. Peeling. Nu är det tredje gången gillt med en otrevlig effekt. De två första gångerna skedde visserligen simultant för kanske 20 år sedan, men det avskräckte så det räckte. Alltså, jag o Walle är väl inga skönhetsdyrkare direkt, men vi hade väl kollat runt lite för skoj skull och kom hem med var sin kur. Jag med några asiatiska bönor och Walle med en pimpsten. Man blir ju lite nyfiken och vill ju gärna vackra till sig med en gång. Det kan varit så att vi träffades redan nästa dag … Svullna, såriga och extremt icke-vackra. Peeling … Peela fram en allergichock, det stod det ingenting om. Vi kanske hade vågat oss på peeling igen om vi hade bytt, Walle kanske tål mexikanska bönor som hudgnids och jag visste ju faktiskt att det inte är så bra att riva med en våt pimpsten i ansiktet. Fast jag är ändå imponerad av hur envis hon måste varit med pimpstenen med tanke på sårläget. Alla pormaskar var helt klart halshuggna.
Ja, då var det då den tredje gången som definitivt släckte peelingljuset över min värld.
Tandläkaren. Han är trevlig. Lite disträ kanske emellanåt. Vissa dagar. Denna dagen. Efter mitt tjusiga guldtandsinlägg – som varje år fryser tandläkare och sköterska i en posé och låter dem utbrista ett beundrande “Aaah” – så har jag ju inte haft några hål att laga. Billig i drift, men surt sa tandis. I alla fall, så blir det ju en årlig puts. Och i år gick det vilt till. Kanske inte för tandis som var disträ och inte märkte hur vilt det var i min mun. Den där finkorniga putssanden rörde sig sakteliga över tänderna medan tandis blev mer disträ och uppenbarligen hamnade i någon slags diskussion rakt ut som jag har totalt förträngt eftersom jag mer och mer blev koncentrerad på hur ont det började göra när den där sanden brutalt puttades in i den lilla, lilla glipan mellan tanden och tandköttet. Putsmaskinen bara trängde in mer och mer sand där under. Det sved. Men med en halvborr i munnen – vad göra. Det kändes som ett riktigt dåligt längdhopp. Skrapandes med tänderna i sandbunkern. En snusläpp fylld med sand.
- Det sved lite idag …
- Ja, det är citronsyra i, det kan kännas.
- Jaha, ja …
Nästa dag. Vaknade. Drog tungan över tänderna. Kände den släta, lena känslan, som att klappa en orm. Släpade sig till badrummet. Tandkött? Vitt. Vitt. Avdragbart. Peelat. En vit hinna på mitt tandkött som bara var att lossa. Den sista peeling som kommer i närheten av min kropp. Jo, jag var renad, men gud nåde den som rör mitt tandkött!