moody market

Beviset. Det luktar så illa i Allén att till och med råttorna dör.

(= trafikfara, vid cykelparering mellan liken.)

Ja, jag får tacka Krille för FB-tips. Underbar fortsättning på Hammer-skojet.

Undras vem som kom med den briljanta idén att sätta träd i Allén som luktar kräk mest hela tiden. De avsöndrar även en klibbig gegga på allt och emellanåt jäser geggan även till, så att det blir mysigt gult skum på vägen som avger en top-of-the-line-kräklukt. Men det hindrar ju inte Gothia att invadera cykelbanorna … Och turisterna får det bekräftat; svenskar är riktiga djävlar på att supa och spy.

Ja, jag skulle ju egentligen bara lägga upp ett klipp med Emil Jensens “Hör dåligt fattar trögt”, hittade ett fantastiskt vackert klipp, men sen fann jag något ännu bättre. Det här är ju för kul.

Grrrr, ååååh, förbannade pengar. Sur på mig själv också. Jag vill inte bry mig, men det är klart att jag gör, bara för att fixa det sista. Men Stieg Larsson-historien, herregud, girighet. Hur långt får girigheten gå i en familj, varför kan man inte dela. Det är ju det familjer är till för. Jag fattar inte människan, man delar väl. Man frågar väl om man tar sista biten. Fast det händer faktiskt. Det händer, snälla brorsor och snälla syrror.

För mig är det Lyxfällan nästa … Nä, jag tycker jag varit lite snäll i alla fall. Även om inte öl-Johan tycker det.

Igår blev jag lite glad och lite ledsen. På väg hem från grill och linbana dyker tre glada män upp i spårvagnsdörren och barrikaderade sig vid mig. En verkade helt nykter och höll koll på de andra, en lite småsluddrande och den tredje helt väck. Så väck att det tog cirka fem minuter att ta sig på och av spårvagnen svajandes vid spårvagnsstolparna som göteborgska lianer. Sen skulle det såklart börja snackas. Han fixerade sin blick vid min röda väska, sa han, “den är så röd”. Mjae, snarare var blicken långt borta i drogernas land, 28 bast och så fruktansvärt borta, lite läbbigt, fast man ser ju aldrig sig själv när man är nere i horisontalläge. Det glada var dock att det var radiokungen som satte sig bredvid mig och han verkade faktiskt helt nykter, det är första gången jag sett honom så städad någonsin, eller har jag bara varit fördomsfull tidigare. Radion var såklart på säkert avstånd i fickan som han fingrade på, men det förblev tyst. Det är något på gång alltså. Men att han skulle vara 45 bast, mjae, det var väl att ta i … eller, jag menar han har ju suttit längst bak i bussen i hundra år … eller är det bara jag som är gammal …

Okej, lite kul har jag sett idag också.

Ledsen för den trista upplösningen, de hade låst det andra klippet.

Tittar på teve tills Mordkomissionen kommer. Då är jag så trött så jag somnar efteråt. Sen börjar en ny dag nästa dag. Då börjar jakten på tiden igen. Jag tog en tidspaus. Det får man inte. Egentligen. Då kunde man läst en bok åtminstone. Dekadens.

Jaha, då hade man blivit vuxen på riktigt. Sa till en snorunge som kastade en pappersmugg i ån … bitter-tanten. Fast jag är nöjd. Men inte med att Caruso sätter på sig solglasögonen när han går in i hissen, går IN I HISSEN. Där gick väl ändå gränsen … Och hur mycket tjänar man på CSI i USA, boende i privata skyskrapor, lär ju inte vara på Gunvald-nivå i alla fall. Over and out från bittertackan. Nu verkar en dålig film börja på teve.