Det här är ju väldigt roligt. En installation som varar under 20 års tid. En gigantisk rosa kanin som ligger i Artesina i Italien. Lite sugen blir man ju att åka dit o hoppa på magen. Hellre än ishockey. Man har ju tid på sig också, om den inte ruttnar bort. Kolla in bilden, det är alltså en människa som ligger på magen. Konstgruppen Gelitin ligger bakom, kolla mer här.
“Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger“.
Elmer Diktonius
Idag var jag med om det vidrigaste. Jag tror att det till och med toppar hårhistorier såpass att det lägger sig i topplistan bland de mest läbbigaste överhuvudtaget. Jag hängde i köket på jobbet, hällde upp min smaskiga hemgjorda svampsoppa, öppnade mikrovågsugnen och där ligger ett könshår. Ett ljust könshår ligger självupptaget i mitten av glastallriken och smilar åt mig. Jag vill inte ens spekulera i hur det kom dit, eller vad som hänt om jag inte sett det, satt igång vågorna och det lilla håret hade flugit omkring för att till slut stilla sig som en liten dekoration på toppen av min soppa. Uuuuuh!
Häromdan var jag med i en film. Eller mer sånt som händer i surrealistiska filmer, så som till exempel David Lynch. Händelser man alrig får en förklaring för.
Jag var ute och rekade lite på stan inför ett kunduppdrag, kom på att jag glömt mobilen och fick dra mig hemåt (som tydligen ändå låg i väskan upptäckte jag när jag kom hem och var tvungen att ringa efter den). Klockan var väl runt tio en vardagsmorgon när jag tog turen bakom Liseberg. Svängde förbli AGA-tuberna som står strax innan tunneln. Och där står en man och spelar bastuba. Helt ensam. Det var ett Lynch-moment som aldrig lär hända igen. Om han inte står där varje dag det vill säga …
Försöker komma igång idag. Det har varit fullt upp hela veckan och kommer att vara i nästa också. Sitter här och dricker gammal mjölk, martyrar och funderar på hur jag ska starta denna dag. Är lite sugen på att vila. Men det kan man ju göra när man är pensionär tydligen. Det är väl så det funkar att vara människa. Vi är ju ändå bara djur. Men det hade varit trevligt att vara en kossa på grönbete idag. Men, men, det funkade med frukost igår, så jag kanske ändå ska satsa lite energi på att köpa en juice eller nåt för att få något att hända. Jag har ju faktiskt varit pigg i hela åtta timmar i denna veckan, det är fantastiskt, kanske kan klämma ur mig en timme till idag. Och vara lite positiv. Eller?
Om jag skyndar på så kanske jag faktiskt hinner göra något som jag själv vill göra. För min framtid. Jag ska ju bara ta igen tio förlorade år. Minst. Puh, jag hatar dessa kriser. Ryck upp dig. Och desto mer man skriver desto längre ner sjunker man. Nä, lite glada saker hade inte skadat. Att trycka in i huvudet. Jag är nog väldigt ensam i huvudet idag helt enkelt. Får vänta tills det går över. Eller träna. Det är bra. Då försvinner oron för ett tag.
Eller är det för att det ligger fysiska hinder här som gör att jag inte kommer igång. Om jag ska köpa juice kanske jag vill duscha innan för att inte låta misären gå ut över andra, men då måste jag plocka bort all smutstvätt och alla tidningar i badrummet. Kolla om det finns tvättid, gå ut med tidningarna. Plocka upp tvätt i hela lägenheten … Nä, jag kommer inte på något mer, det är ju inga hinder då. Det är bara jag som är lat. Och stressad över att jag har typ 10 timmar på mig att hinna med en veckas plikter, vilket INTE GÅR. Så nu är jag paralyserad. Jag också.
Tänk positivt. Hurra. Vad kul allt är. Heheh.
Jag mår bra. Träffade Spindelmannen idag.
Veckans beting: Sockerprelanseringsprojekt inför Roskilde (sajt samt flyers), elektriska sladdar och dylikt, håret och borrning av hylla och hylla. Nu vet jag att jag hade sagt tre saker och här pockar det på, men jag känner att energin flödar och hinner jag inte med något av det sista så är det inte hela världen. Men de tre första ska i hamn. Realitetens hamn. Aj, missade de där massmejlen som jag måste kolla av också, men sen får det vara bra.
Jag är hemma … och jag är hemma i tid. Jag har energi. Är det nåt fel eller bara tillfälligt. : )
Turen gick mot Ekostore för att tjacka en ananas till tand-Johan. Fanns inga Albans på lager. Det blev de fantastiska apelsinerna från Italien istället. En snabb vända hem för att hämta en ovanligt silkig slips i ett ovanligt dammigt kuvert. Tre polacker och några vitkalkade torra växter.
Såg ett underbart draperi på Myrorna som kan vara ett alternativ tills det finns möjlighet att fixa Eric Ericssons sköna Panorama.
Sen satt man ju där på sin nyinköpta sadelmuff och försökte lägga håret bakom örat, men upptäckte hur lite utrymme det finns där egentligen … ett par för dagen lånade earjoggers som var på tok för stora för ett par miniöron … sol i ögonen … på med de på tok för stora brillorna … och sen … den kanske något för åldern genanta synthluggen, hur skulle den få plats? Trodde att det fanns en hel värld där bakom öronen.
Mitt i funderingarna om rymden så skådar mitt öga en tåprotes, som bara ligger där ensam och övergiven som alkoholisten utanför puben kvarteret nedanför. Eller njae, det var väl snarare ett tåstöd, men det var i alla fall en händelse som bara kommer att hända en gång i livet.
