moody market

Eftersom det är väldigt attraktivt att ta bort mina hundöron när jag lånar ut böcker – och då menar jag inte bara du som läser de fantastiska Stureplansnovellerna just nu, det finns andra också … – så får jag helt enkelt skriva ner de bra passagerna här. Så då ska vi se, lyssna på det här skönt deppiga och igenkännande stycket:

“Elsie sjönk ihop en aning, betvingade en hastig impuls att sjunka ännu djupare, att bara lägga sig framstupa med kinden mot köksbordets grå perstorpsplatta och bli sittande så tills hon förintades av hunger eller törst, och höjde för säkerhets skull sina armar och lutade huvudet i händerna. […] Under ett andetag drog en bild förbi, hon såg sitt eget huvud dyka upp i ett grått hav, men bara hastigt, så hastigt att hon inte ens hann öppna munnen för att skrika på hjälp, innan kölden grep efter henne och drog ner henne under vattenytan igen, ner i den stora tystnaden, den som var så lik den stora tystnaden i det här köket just nu. Och efter tystnaden kom mörkret …”

Ur Is och vatten, vatten och is, Majgull Axelsson (302)

Och den där mardrömmen vägrar ju att lämna hjärnans inre. Det sista jag gjorde innan jag vaknade var att hugga Meatloaf rakt i hjärtat så jag kände hur den taggade eggen fastnade i hans revben, då stötte jag in den riktigt ordentligt, sen högg jag lite till när jag ändå var på gång. Uh, när fick jag ett sånt agg mot honom, jag tycker ju det är mysigt när Edward Norton gosar in fejjan i Meatloafs tits. Jag vill också kramas …

Rensade datorn och hittade lite gammalt skrot sen några år tillbaka. Kanske lite naivt, men blev ändå lite förtjust i några formuleringar.

“Man kan inte bara lägga sig platt ned som en skugga som slickar asfalten med varenda por på dess yta. Man måste kämpa. Släppa in lite luft emellan mörk, klibbig, sötdoftande sten som etsats fast på båda sidor, lite luft, släppa vakuumet sakta ta sig upp, vingligt, tunt, skakig profil, skaka av. Välja att vara vuxen, eller har den vuxna tagit över, är det för mycket bestämdhet, varför vill jag inte lyssna på mig själv, en stor spricka genom hela kroppen, hur ska den lagas, vem ska hjälpa mig att laga den. Den behövs en förhandlare, de två jagen vägrar att kompromissa, men jag då? Vem tänker på mig? Vem är jag? Är det själen och de andra två är min kropp o viljor, men har jag ingen egen vilja då? Hur funkar det? Hur funkar jag? Hur ska jag kunna funka?”

Det var ju en helskön video till också – det visste man inte.

På jakt efter datorväska … igen. Hittade denna fantastiska väska. Är kär. Men girigbuk har köpt en för stor dator. Sniff.

Titel: Squirrel Märke: Basquer
(Bildkälla: Style4it)

“Why do we exist”, konstnär Mette Johansen.

Hoppas man hinner se utställningen, den slutar den 24 augusti. Ny nordisk fotografi 2008 – Common Grounds. På Hasselblad.

DEKONSTRUKTIVISM: Arkitekturriktning från 1980-talet, kännetecknad av bl.a. överlagringar av enkla geometriska former i komplexa mönster, ett slags upplöst och splittrad modernism. Dekonstruktivismen har påverkats både av 1920-talets sovjetiska arkitektur (jfr konstruktivism) och av Jacques Derridas filosofi (jfr dekonstruktion). Till riktningen kan räknas arkitekter som Peter Eisenman, Frank Gehry, Zaha Hadid, Rem Koolhaas och Bernard Tschumi.
(Källa: NE)

(Bildkälla: Röhsska museet)

Spana in denna fantastiska klänning på Röhsska, mmm …

Mmm. Två fantastiska fjärilsfilmer inom en vecka. Buñuel – ett filmnamn man har funderat över men inte tagit sig en närmare titt på, kanske tänkt spana in när det är Cinematekstider, men så kommer fantastiska statliga teven in öppnar ögonen. Så vacker film. Så vacker, ung, gift och giftig. Och neurotisk – det viktigaste av allt. Dagfjärilen (Belle de jour).
Fjärilen i glaskupan, vacker även denna, men på annat sätt. I efterhand kan man ju fundera över den svenska översättning av titeln, original “Le scaphandre et le papillon”, på engelska “The divingbell and the butterfly”, men svenska? Vad hände? Hur långt sträcker sig den konstnärliga friheten i översättningsarbetet, jag förstår ju att det är relevant med frihet inom poesi till exempel, men i en filmtitel?
Härliga fjärilar i alla fall.

Igår satt jag bredvid en äkta skinnskalle. Vinröda docs, uppvikta jeans och var det möjligen en bomberjacka, lite osäker, men en rakad skalle. Stora, feta kängor uppslängda på sätet mittemot. Det var en skais. Mobilen mot örat avslöjade sköna gung. Hård, men mjuk. En skais torkar av sätet när han tar ner kängorna.

Nu börjar det nya livet. Med positiva stora röda härliga bollar sprattlandes i luften. Och jag ska leta efter dem. Idag har jag fångat två. En trevlig dam på spårvagnen, en söt liten tjej som sitter och målar på kontoret. Och det kan bara bli bättre. … Eller är det den röda ballongen jag tänker på …

Vad mer kan man säga. Jag mår bra.