moody market

Pyramidformationer är underskattat. Människor eller får (Wallace and Gromit) spelar ingen roll.
Tänk en bänk vid havet med en fantastisk utsikt, det är tyst. Det sitter en man och tittar ut över det blanka havet, en och annan båt glider sakta förbi. En kvinna smyger sig tyst ner på bänken bredvid mannen. Det kommer en man till. Och en till. Fyra stycken sitter de och tittar ut över lugna vågor som sakta makar sig förbi. En kvinna rundar bänken och tar sig upp på den ena mannens axlar. Tyst. Det är väldigt tyst. Vattnet kluckar något mot kajkanten. Flera människor glider sakta in mot bänken och sätter sig på de andras axlar. Mjukt rör de sig upp till de översta radernas axlar. En människopyramid på en bänk som tittar ut över havet. När mörkret sänker sig tar de sig ner en och en och försvinner åt sina håll.
Jag vill ha fler formationer.

www.ushev.com

Det är så enkelt ibland.

Fullt hus. Fullt med vänner. Inga problem. Om det blir, så är det inte vad jag väntade mig precis. Jag har bara ett klagomål. Om de här fruktansvärt fula smileysarna. Jag måste designa om … För det är ju det viktigaste i livet, hehe (jag kommer hädanefter använda ord istället för smileys eftersom de förfular de vackra orden). Puss på er.

Och en sak till. Jag har förstått att idag hade jag kunnat smöra för en biljett till Wow och jag älskar mig själv för att jag i slutändan gör det som känns rätt för mig. Det är inte värt det (att smöra) och jag vet att jag gör rätt. I slutändan kommer allt att rätta till sig. Det gör det alltid.

Hmm, första dagen på semestern. Hur gör man? Det är fint väder.

Det klassiska scenariot har uppträtt. Ska man reda upp allt här eller bara åka ut till havet – för man vet aldrig när det blir fint igen. Jag vaknade med ångest. Att jag missat flygplanet till den där resan jag skulle göra i drömmen. I verkligheten har jag panik för allt jag inte hinner som vanligt. Jag skulle ju sluta med det där. Får ta en kopp kaffe och fundera.

In the meantime … checka in skorna från kuriosarummet jag bodde i. Svååårt att låta dem stå. I min storlek också.

Ja, vad ska man säga. Tänk om man hade haft en liten snutt av detta i sina ådror. Detta fantastiska postiva blod. Läs och hör.
Det bara strömmar av livslycka.

Och här är den fantastiska texten:

A man wakes up one morning on the beach
He cannot know his name
And so he repeats these words
All over and over again: Love, peace, happiness, eternity
All these walks with me

And so he remembers very well, what he’s meant to be
All of these moments may be lost, if he cannot see: Love, peace, happiness, eternity
All these walks with me
Talk about love, peace, happiness, eternity
All these walks with me

Love, peace, happiness, eternity
All these walks with me
Talk about love, peace, happiness, eternity
All these walks with you

Framfört av Freddie Wadling, Fläskkvartetten och Stina Nordenstam. Jag har tyvärr inte säkra källor på vem som skrivit texten.

Hmmm, när ska jag förstå att det finns en morgondag också. Eller, jag tänker ju alltid på den, men inte vid långt efter midnatt när det bara är några timmar kvar till uppgång igen. Men, men jag har fått mina beting klara i veckan. Så det kanske är ett bra system. Så nu får jag vagga mig till sömns med vilka nya beting jag ska ha i nästa vecka. Har i och för sig rullat igång en sockertanke som innebär ett väldans jobb framöver. En liten pre-lansering under Roskilde, men dockan, jag måste fixa dockan. Det är den det hänger på. Till att börja med i alla fall. Nä, nu har jag inte tid här längre, ska bråka lite med min dator ett tag. Men jag har ju äntligen fått med mig kameran ut och fotat det härliga mönstret för Yalla-kampanjen. Vet inte om det fortfarande är Lowe Brindfors bakom, men fin är den i alla fall.

Post: Det var förstås Lotta Külhorn, vem annars? Fantastiskt.

Ah, idag stötte jag på en litet problem att lösa. Har äntligen kommit till skott och ska hänga upp min nya Miró, men vad är upp och vad är ner? Den är visserligen inramad och härrör från Galleri 69, så de borde ju faktiskt ha gjort rätt, men ville ändå kolla upp det. Med Miró kan man ju aldrig veta, ibland är det upp och ibland ner.
Ojojoj, ja på nätet fanns alla varianter och lite blandade titlar. Det fanns till och med en sida som nämnde just att det händer så mycket i Mirós tavlor och hade denna som exempel på vad som händer när man vänder på dem.
Till slut kom jag i alla fall fram till att det var rätt så som jag har den. Som nedan alltså. Men titeln är fortfarande vag; “People and Dog in Sun” eller “People and Dog in the Sun”, själva originaltiteln, som borde vara på spanska, fick jag inte fram. Till och med stod det ett “aka Uppside-down figures” på en sida, men det där tror jag minsann de hittat på själva.
Och vilket fynd jag gjort! En tusing mer värd än vad jag gav. Det är lite kul.

Sockret! Tjoho! Loggan är klar. Det trodde du inte. Hihi. Nu är jag helt exalterad och skulle vilja jobba på hela natten, men en liten bit sömn skadar ju inte. Eller? Jag drömmer för sjutton mardrömmar varje natt. Om människor som jag inte träffat på 20 år, läskigt. Och dödsbäddar. Burr. Är det någon som förolyckats när de tillverkade min nya säng? Eller ska jag ringa Ingelög och få lite råd om Feng Shui …

Flyttat hem. Skönt, men dammigt. Sockret … sockret … Har i alla fall fått ihop en hög med grejer, så nu är det bara att sätta formen. Bara o bara … skrivbordet rök ju med någon allfingrig person, jag saknar det inte förutom nu när man sitter helt kajko vid datorn som en rugguggla. Inte mycket axlar kvar när allt är klart, säger en bittertant. Jag vill verkligen komma igång nu, men idag har jag städat orken ur mig. Imorn får socker gå före damm i början av dan i alla fall. Och inte fastna i tygletande … Jag vet lite vad jag vill ha, men jag måste ha allt på en gång känns det som för att se om det funkar ihop. Jag tänker mig lite medaljongkuddar till den gamla ryan och en tygfondvägg i svartvitt kanske, eller färg och svartvita foton istället … Det hade varit fint att blanda lite olika element mellan olika årtionden. Fast inte drunkna i mönster. Det är som vanligt, jag ser det framför mig, men kommer det att hända? Här är ett gäng med fantastiska tyger som jag suktar lite efter.

Den här hade varit helt fantastisk hemma. “Guada” Tuula Kaakinen.

Eller den här … “Bottna” Anna Danielsson.

Den finns ju i grönt ockå. Grönt ska jag ha någonstans. Det blir bra med ryan och den bruna soffan.

Och den här har jag funderat lite på, men den verkar bara finnas i blått och gult, i så fall får jag kolla in hur färgerna ser ut i verkligheten. Det är ju fina 50-talsfärger, men det har jag redan i möblerna och kanske om jag fixar lite medaljongkuddar, så fonden vill jag ska vara mer modern. “Kaiku” Maija Louekari.

Den här är inte dum heller … “Putkinotko” Maja Isola och Kristina Isola.

Och den här är ju fantastisk. “Kesasta kesaan” Fujiwo Ishimoto.

Puh, vad mycket vackra saker.

Och engelska citattecken? Hmm, det får jag kolla på framöver. Var lugn.